The big 8 bortom ytligheten

Jag tjatar ständigt om the big 8, de stora amerikanska tidskrifterna som alla vill vara på omslaget på, helst samtidigt för att ge riktig maffig effekt. The big 8 består av Allure, Cosmopolitan, ELLE, Glamour, Harpers Bazaar, InStyle, Marie Claire och Vogue. Ingen skådespelerska, modell eller sångerska brukar tacka nej. Andra prestigeuppdrag är Vanity Fair och W (men de anses ibland elitistiska). The big 8 tidskrifterna spänner från skönhetsinriktade Allure till allsidiga InStyle, gemensamt för tidskrifterna är att de har upplagor som de flesta bara kan drömma om.

Därmed kan tidskrifterna ses som en indikation till det ytliga, vilka pryder omslaget till innehållet som ofta speglar de värderingar och trender som genomsyrar vårt samhälle. Från att ha haft en framträdande position på sjuttiotalet som var nära sammankopplad till feminism och den självständiga kvinnan, har tidskrifterna idag kommit att kanonisera de utmärglade Hollywoodidealet som idag anses rådande.

Dessa har prydit samtliga big 8 omslag sedan januari 2000:
Britney Spears
Drew Barrymore
Jennifer Lopez
Renee Zellweger

Vilket på ett tydligt sätt visar upp att paparazzifavoriterna även syns i de mer etablerade tidskrifterna och att skandaler och uppseendeväckande beteende säljer. De ovan nämnda kvinnornas privatliv har passerat revy samtidigt som de tröttsamt undviker fotografer som ständigt bevakar deras privatliv. I utbyte har de fått en plats i solen, sina fifteen minutes of fame. De som många drömmer om... Paradoxalt nog behöver kändisar media för att nå ut. Internets utveckling med bloggar och forum gör att det privata rummet förvandlats till det offentliga. Åtskillnaden mellan privat och offentligt är sedan länge utsuddat. Gränserna omförhandlas ständigt mellan betraktaren och de betraktade.

Jag efterlyser opartisk och klarsynt journalistik. Bort med alla smickrande idolporträtt och äckliga paparazzibilder till förmån för det välskrivna journalistiska berättelseperspektivet. TV har omdefinerat sig själv från dokussåpor till dramaserier av god kvalitet, när kommer samma sak ske i tidskriftsbranschen? Jag skymtar en vändning vid horisonten och välkomnar den, det är inte en dag för sent. Än finns det hopp!